Skador vanligt hos hästar
Även om träningen är noga planerad så händer det tyvärr att hästarna får skador, oftast hältor. Susanne har länge samarbetat med veterinären Oskar och har ofta en dialog med honom hur olika hästar ska tränas och vid behov även behandlas. Vid all medicinering finns regler för hur länge en behandlad häst ska vila från träning och tävling. Det är reglerat via de dopningsbestämmelser som hästsporten beslutar om, och enligt djurskyddslag och djurskyddsbestämmelser för träning och tävling med häst.
FAKTA
Hältor är de vanligaste skadorna hos tränande och tävlande hästar. Man räknar med att de utgör minst hälften av alla skador. Större delen av de hästar som måste avlivas på grund av skada eller sjukdom har någon form av hälta. Det är framför allt ledsjukdomar, skadade muskler eller senor samt hovar.
Det kan vara svårt att upptäcka en hälta i ett tidigt skede, symtomen kan vara ganska diffusa. Ibland märker ryttaren eller kusken att hästen inte presterar som vanligt. Den är kanske ovillig att utföra vissa rörelser, stannar på hinder eller på annat sätt visar att den inte vill arbeta som tidigare. Det är viktigt att ta sådana reaktioner på allvar och inte vänta för länge med veterinärundersökning. Ju tidigare hästen blir undersökt, desto större chans att hästens skada går att behandla, så den på sikt kan börja träna igen. En veterinärundersökning kan göras hemma vid stallet eller på en hästklinik.
En skadad eller sjuk häst ska aldrig arbeta, men den ska heller inte hållas helt stilla. Om du upptäcker något problem med hästen bör du alltid kontakta veterinär. Om skadan inte är akut kan du först ringa för rådgivning. Vid akuta problem bör veterinär komma ut så snabbt som möjligt, eller så bör hästen transporteras till närmaste hästklinik.
En del ledsjukdomar har delvis en ärftlig bakgrund, men den överlägset viktigaste orsaken till ledskador är någon form av överbelastning. Ett feltramp kan leda till en akut vrickning med övertänjning av ligament eller skador i ledbrosket.
Minst lika viktiga som den akuta olyckan är även små felbelastningar som upprepas under lång tid, bland annat vid träning. Detta leder så småningom till symtom, bland annat svullnad, värme, smärta samt hälta. Om denna inflammation inte får läka ut kan den utvecklas till artros som är pålagringar i leden. Upprepade små felbelastningar kan bero på många olika faktorer, till exempel exteriörfel, dålig teknik och balans, bristande teknik- och styrketräning, oskicklig ryttare eller kusk, felaktig utrustning och dåligt underlag. Listan kan göras lång och det är viktigt att arbeta förebyggande så att skaderisken minskas.
Omfattande ledskada har dålig prognos
Tyvärr är många ledskador svåra att behandla med framgång. I tidigt skede, när ledskadan inte är så allvarlig, kan behandlingen lyckas. Senare, när skadan blivit mer omfattande, är förutsättningarna mycket sämre. Detta beror bland annat på att ledbrosken har en mycket dålig förmåga att reparera skador om en artros har utvecklats.
Risken för skador i skelett och leder beror på hur hästen används och hur hårt den ansträngs. Här spelar också ryttarens/kuskens och tränarens skicklighet och erfarenhet en viktig roll för hästens långsiktiga hållbarhet.
Hästar kan även få senskador, vilket oftast kommer efter en överbelastning av senan, som ger en inflammation. Upprepad överbelastning av en sena leder till små mikroskador i vävnaden, som vid fortsatt överbelastning till slut kan leda till en mera omfattande senskada, eller i värsta fall till att senan går av.
Olika hästtyper drabbas av olika typer av senskador, eftersom de används på olika sätt. Ridhästar drabbas framförallt av skador i den ytliga böjsenan, medan travhästar oftare drabbas av gaffelbandsskador.
Väl avvägd träning stärker hästens senor
En senskada kan också uppkomma akut om hästen trampar snett. Det är större risk att en otränad häst som plötsligt ansträngs hårt drabbas av en senskada, än en individ som successivt tränats för uppgiften. Genom en väl avvägd unghästträning stärks senorna och risken för framtida skador minskar. Det är samtidigt viktigt att inte träna hästen för mycket, eftersom det också ökar risken för att hästen senare ska drabbas av en senskada. Alla typer av senskador kräver lång tid för läkning och rehabilitering, och tyvärr innebär det ibland att vissa hästar aldrig kommer tillbaka till full funktion igen.
En lagom dos lek och rörelse under föl- och unghästperioden spelar alltså en stor roll för den långsiktiga hållbarheten i skelett, leder, senor och muskler. Inridning och inkörning måste noga anpassas till hästens reaktioner så att man inte går för fort fram. Tränings- och utbildningsprogrammen ska sikta på att utveckla både hästens allsidiga rörlighet och den gren som den ska användas för.
Text: Karin Holm Forsström, klinikchef Universitetsdjursjukhuset, SLU och Anna Jansson, professor på institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi vid SLU
Foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige
