Vem bestämmer i hagen?
Annas häst Magnolia går i hagen med tre andra ston. Magnolia står och hänger vid vattenkaret och vill helst inte att hennes hagkompisar ska komma i närheten för att kunna dricka. Det tycks vara Magnolia som bestämmer i just den här hagen. Det verkar räcka med små minspel för att de andra hästarna ska förstå.
FAKTA
Anna funderar på hästens medfödda beteende och hur hon ska förstå det “språk“ hästarna har för att kommunicera med varandra. För en människa gäller det att se upp när man går in i en hästflock, särskilt om hästarna plötsligt blir rädda för något.
Hästar är av naturen sociala djur som lever i flock, oavsett om de är vilda eller tama. I en flock kan hästarna interagera med varandra på ett sätt som oftast gör dem harmoniska, bland annat att de står och putsar på varandra (kliar manke och kors).
Hästen är ett bytesdjur, den är mat för andra djur och hästen använder sig av olika strategier för att klara sig mot rovdjur. Genom att vara en del av en flock kan de dra nytta av att det är fler individer som håller utkik. Risken minskar för varje individ att bli ”tagen”, när några ligger och vilar.
Hästens beteende har utvecklats under miljoner år genom att de som har haft bäst anpassade beteenden överlevt och fört sina anlag vidare. Den tid som hästen har varit vårt husdjur är betydligt kortare jämfört med den tid som hästen har funnits. Detta medför att tamhästens grundläggande beteendemönster fortfarande är detsamma som hos den vilda hästen.
Det märks till exempel genom olika hotbeteenden, flyktinstinkt etc. Hästen är snabb och vaksam, den flyr när det dyker upp en fara. Den håller koll på små tecken på om det kan finnas rovdjur i närheten. En liten rörelse i gräset kan göra att hästen reagerar med att springa iväg, då hinner den få ett viktigt försprång.
Domesticeringen, det vill säga den process då ett vilt djur förändras genetiskt under människans inflytande, har bara påverkat hur lätt de olika beteendena utlöses, inte tagit bort eller lagt till några nya. Tamhästen är till exempel inte lika skygg som den vilda men när den blir skrämd så flyr den på samma sätt.
När hästar kommunicerar är det viktigt att de ser varandra för att kunna uppfatta olika signaler. Hästens synsignaler består av miner, kroppshållning och rörelser som kan kombineras på många olika sätt. Öron och läppar är mycket rörliga och kan åstadkomma en stor variation av ansiktsuttryck. De kan kombinera olika vinklingar på öronen med olika form på näsborrar och läppar. Ansiktsuttrycken kompletteras och förstärks av halsens, kroppens och svansens hållning och olika rörelser.
När en häst upptäcker en eventuell fara ställer den sig i en typisk ställning med höjt huvud och svans. Detta medför att även de andra gör likadant, de är beredda på flykt. Om de flyr, sker det i regel en kortare sträcka, därefter väljer de att eventuellt närma sig det som skrämt dem eller fortsätta att fly.
När en ny häst släpps in i en flock möts den av ett likartat beteende. De spetsade öronen tyder på en viss osäkerhet och den krumma halsen är för att imponera. Hästarna cirklar runt och nosar på varandra. Det första mötet avslutas med olika former av hot som i värsta fall kan leda till strid. Vilka hotbeteenden som används skiljer sig mellan hingstar och ston. Hingstar möts med bågformiga nackrörelser, slår med frambenen och stegrar sig. Ston däremot sparkar oftare bakut. En häst som direkt vill visa sig underlägsen undviker att närma sig högre rankade individer.
Var observant på hästens kroppsspråk
I en väl etablerad hästflock med klar rangordning där hästarna har utrymme att gå undan för varandra, kan det vara svårt för människor att uppfatta olika hotsignaler mellan hästarna. Ofta är det inte mer än en blick och en vinkling på öronen som behövs för att någon häst ska väja för en annan. För människor som går in i en hästflock gäller det att vara så observant som möjligt för att inte komma i vägen för hästar som byter riktning på grund av hotsignaler. Särskilt riskabelt är det när människor bär in foder till en grupp hästar. Då blir det lätt en konkurrenssituation mellan hästarna och i värsta fall kan människan vara i vägen.
I dagens moderna hästhållning är det många hästar som tvingas leva betydligt mer isolerat än vad de borde göra. Det finns många orsaker till det. På stallanläggningar nära tätorter finns kanske begränsad tillgång till större rasthagar för hästarna och de får då nöja sig med små rasthagar för den dagliga utevistelsen.
Hagar med begränsad yta ger inte samma möjlighet till flyktmöjlighet som kan behövas om en ranglåg häst utsätts för hotbeteende. Hur stor en hage behöver vara för att rymma fler än en häst finns inte några rekommendationer för. Enligt föreskrifter från Jordbruksverket ska hagen vara så pass stor att hästen kan röra sig i alla gångarter men ytans storlek är i nuläget inte reglerad.
En eller flera hästar i hagen?
Oftast hålls hästar ensamma i hagen på grund av risk för skador. Såväl tävlingsryttare som hobbyryttare anger det som ett skäl till att hålla hästen ensam. Forskning har dock visat att risken för skador oftast är överdriven. När två hästar ska bekanta sig med varandra kan det göras succesivt för att minska hotbeteenden. Hästarna kan stå bredvid varandra inne i stallet, helst där de har tillfälle att nosa på varandra. Man kan också låta dem gå i hage bredvid varandra och eventuellt rida ut tillsammans innan de släpps ihop.
En del stallägare väljer att hålla hästar könsvis, det vill säga att ston går med ston och valacker med valacker, men det finns många exempel på att det går utmärkt att ha en blandad flock. Att hingstar i fångenskap går tillsammans med ston är dock mycket ovanligt på grund av risk för tjuvbetäckning. Det kan dock fungera att en hingst går tillsammans med valacker.
För hästar som hålls ensamma finns ökad risk för att beteendestörningar utvecklas, så kallade stereotypier. Dessa kan visa sig på olika sätt; inne i stallet genom att hästen väver i boxen (flyttar vikten mellan frambenen), att den biter i krubban (och drar in luft) eller biter i boxgallret. Utomhus kan man se att hästen vandrar oroligt fram och tillbaka längs ett staket.
Oönskade beteenden i stallmiljön behöver inte alltid vara ett uttryck för ensamhet, det kan också vara framkallat av att hästen inte känner sig trygg med sin boxgranne eller att den är frustrerad på grund av otydlig träning.
Berika hästens miljö
För alla hästar som visar någon form av frustration och vantrivsel gäller det att försöka berika miljön så mycket det går. Möjlighet till födosök och social kontakt är de viktigaste åtgärderna. Daglig omvårdnad och motion är andra betydelsefulla åtgärder. Kanske går det att flytta hästen till annan plats i stallet med andra boxgrannar?
Vilket foder får hästen? Hästar som inte får tillräcklig mängd grovfoder över dygnet kan visa oönskade beteenden på grund av att de inte tillåts äta tillräckligt många timmar under dygnet. Om hästen får kraftfoder i någon form kan det vara aktuellt att ta bort den givan och istället erbjuda mer grovfoder. Aktuell forskning har visat att de flesta hästar klarar sig enbart på ett bra grovfoder.
För dig som hästägare gäller det att studera din häst och hur den fungerar i olika miljöer. Om du saknar kunskap kring hästens beteende; fråga andra mer rutinerade hästägare. Att förstå hästens beteende är viktigt både för dig själv och för hästen.
Text och foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige, granskad av Anna Lundberg, forskare inom etologi på institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU
Källa: Margareta Rundgren, SLU
