Sommarbetet ger avkoppling
Gården där Anna har sin häst ligger några kilometer utanför samhället. Runt om finns flera gårdar som har både åkermark och skog. En av gårdarna har några fina beteshagar där hästägarna i stallet kan släppa hästarna på bete under sommarperioden. För de flesta hästarna är betet en skön period där de kan få strosa runt hela dygnet och söka föda. Att beta är ju otroligt viktigt för hästar, ett medfött beteende, har Anna förstått.
FAKTA
Sommarbetet är för de flesta hästar och hästägare en härlig tid. Hästarna får gå tillsammans i flock och väljer själva när, vad, var och hur mycket de ska äta och röra sig. Hästar som går på bete äter många timmar. Studier har visat att de söker föda 14-18 timmar per dygn. Hästägarna å sin sida kan under en period slippa mockning, utfodringstider, insläpp och utsläpp och täckesbyten med mera när hästarna går på bete.
Men, att släppa ut ett gäng hästar på en grön gräsplätt utan någon plan eller förberedelse är sällan särskilt lyckat, vare sig för hästarna, hästägarna eller betesmarken. Resultatet kan bli allt från fång till allvarliga sårskador, förgiftningar, parasitinfektioner och förstörda betesmarker med mera. För att betesperioden ska bli just en rekreationsperiod för både häst och hästägare krävs att man tänker igenom i förväg hur man vill att sommarbetet ska fungera.
Kolla igenom hagen innan betessläpp
Innan betessläpp bör man inspektera sommarhagen och dess staket. Det är inte ovanligt att vilda djur har tagit sig över eller genom stängslet under vintern och det kan behövas en del reparationer innan hästarna kan släppas ut. Om sommarbetet ligger intill en väg bör man också kontrollera den del av betet som ligger nära vägen – det är tyvärr inte särskilt ovanligt att trafikanter slänger allt från glasflaskor till ölburkar så att det hamnar i beteshagen och riskerar att skada hästarna.
Innan hästarna släpps på bete bör deras parasitstatus vara kontrollerad och eventuell avmaskning ha skett. Om avmaskning behövs ska det ske minst tre dagar innan betessläppet, annars riskerar man att smitta betet med inälvsparasiterna. Är det hästar som inte känner varandra som ska gå tillsammans på betet är det en god idé att inte ha skor på hästarnas bakhovar, eftersom det minskar risken för onödiga skador om det blir en uppgörelse hästarna emellan.
Om hästarna inte haft möjlighet att beta något gräs alls innan betessläppet bör en gradvis tillvänjning till gräset göras innan de släpps fritt på betet dygnet runt. Det är viktigt för att undvika till exempel diarré, kolik och fång. Feta hästar eller hästar som haft fång tidigare bör passas mycket noga både vid betessläpp och kontinuerligt under betesgången, eftersom risken att de får fång på bete är större. En del hästar bör inte hållas på bete alls, det kan gälla hästar som haft fång upprepade gånger, eller som har fått diagnosen EMS (ekvint metabolt syndrom).
Under betesgången ska man regelbundet inspektera såväl hästarna som själva betet och stängslet. Hästarna ska ha daglig tillsyn, och det är en god regel att titta lite extra på såväl betets tillväxt som hästarnas hull varje vecka. Hästar som håller ett bra hull på bete, det vill säga som varken blir feta eller magra, är i balans med betet när det gäller näringsintaget. Om hästen börjar bli fet är betet för näringsrikt eller finns i för stor mängd för just den hästen. Om hästen magrar av är betet för näringsfattigt för den individen, eller så finns det för lite bete tillgängligt för varje häst.
Det är också viktigt att se till att hästarna har vatten i tillräcklig mängd i beteshagen. Vattnet ska vara av samma kvalitet som ditt eget dricksvatten, ett vattenfyllt dike duger inte till hästar. Förutom att regelbundet fylla på det kärl som används måste du också se till att det inte finns smuts och växtrester samlade i vattnet. Då behöver man tömma ur vattnet och göra rent innan nästa påfyllning. På betet behövs även en saltsten som hästarna kan slicka på när de vill.
Undvik för många hästar på samma bete
När det gäller bete brukar man tala om betets beläggningsgrad eller betestrycket – för hög beläggning/betestryck innebär att det är fler hästar som ska livnära sig på betet än vad marken klarar av, vilket ger ett hårt nedbetat betesgräs. Alltför hög beläggningsgrad kan även äventyra betets överlevnad, eftersom hästarna kan förstöra betesväxternas rotsystem när de letar efter föda och tvingas beta mycket nära marken. Risken för att hästarna äter giftiga eller olämpliga växter är också större i ett sådant läge.
I sådana fall behöver man byta betesfålla eller tillskottsutfodra med grovfoder på betet (det senare är dock inte tillåtet på en del betesmarker som får miljöstöd, kontrollera detta först!).
För låg beläggningsgrad/betestryck innebär att betet producerar mer gräs än vad hästarna som går där hinner beta av innan gräset blir förvuxet och ratas av hästarna. I sådana fall kan putsning av betet utföras för att få igång en ny grästillväxt som är smakligare och mer näringsrik. Putsning är särskilt viktigt på de beten som betas av växande unghästar och digivande ston, eftersom de har högt näringsbehov.
Det är viktigt att komma ihåg att ett bete förändras hela tiden och påverkas av avbetning/betestryck, väder, vattentillgång i marken med mera. Gräs som har betats av ”börjar om” med sin tillväxt, så ett återvuxet bete är mer näringsrikt än ett förvuxet bete som inte betats av, även om det finns mer gräsmassa på det förvuxna betet. Så länge det finns solljus och vatten i marken och så länge dygnsmedeltemperaturen överstiger cirka 5-6 plusgrader växer gräs.
En varm höst kan alltså betestillväxten fortsätta ganska långt in på hösten och tillskottsutfodring på betet kanske inte är nödvändigt innan installning, annat än den sista veckan-veckorna för att vänja hästen vid det nya fodret. Blir det snabbt en kall höst kan det istället vara tvärtom. Att hästarna behöver tas in från betet eller tillskottsutfodras med grovfoder tidigare än förväntat.
Text: Cecilia Müller, universitetslektor på institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU
Foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige
