Många regler kring hästhållning
I Annas stall fungerar det mesta bra, oftast kommer alla överens och hästägarna tar sitt ansvar för den dagliga driften. Det innebär utfodring flera gånger per dag, att hästarna släpps ut på morgonen, får en lunchgiva av grovfoder mitt på dagen och tas in framåt kvällen. Anna är också nöjd med hur foder och strö köps in och att hästägarna har upprättat ett bra kontrakt med en grannbonde som hämtar gödseln och plöjer ner den på sin åkermark.
FAKTA
Det finns många regler kring hästhållning som hästägare bör veta om och ta hänsyn till. I grunden är det djurskyddslagen och föreskrifter och allmänna råd om hästhållning som bestämmer hur hästar ska hållas men det finns även många andra regler när det gäller stallbyggnader, gödselhantering, utfodring, tillgång på vatten, smittskydd med mera.
Djurskyddsreglerna säger bland annat att alla hästar varje dag ska släppas i en hage eller i ett ridhus som är stort nog för skritt, trav och galopp. När det gäller hagens storlek finns det inga exakta mått på hur stor en hage ska vara, men för hästens bästa bör hagen vara så stor som möjligt. Då har hästen möjlighet att umgås mer naturligt (social kontakt) tillsammans med sina hästkompisar, samt söka efter föda.
Om det hålls flera hästar på en mindre yta ökar risken för att de skadar varandra. Det bör finnas utrymme nog för att hästarna ska kunna fly undan från varandra. En vanlig orsak till skada är när hästar trängs upp nära staketet.
Om ett stall enbart kan erbjuda små rasthagar brukar många hästar få gå ute utan sällskap. Små hagar inbjuder sällan till rörelse och om hästen ändå rör sig tvingas den då vända ofta, vilket är påfrestande för hästens ben, bland annat lederna.
I hagen får inte finnas föremål som en häst kan skada sig på. Stängslen, som består av stolp och någon form av eltråd eller träslanor, ska vara riktigt uppsatta och underhållna, samt väl synliga för hästen. För staket med eltråd eller elband är det viktigt att elströmmen alltid är påkopplad och väl fungerande när hästarna hålls i hagarna. Taggtråd får absolut inte användas till häst, det blev förbjudet 2010.
Inne i stallet, i lösdriften eller i hagen ska hästar få foder och vatten av bra kvalitet och möjlighet till kontakt med andra hästar. Hästar bör utfodras 4-6 gånger per dag och då framför allt med grovfoder, vilket innebär hö, hösilage eller ensilage. Hästar behöver även ett mineralfoder samt saltsten. Många hästägare vill också ge sina hästar kraftfoder och det finns många produkter att välja mellan på marknaden. De flesta hästar klarar sig dock bra på enbart grovfoder av bra kvalitet. Den hästägare som själv inte har kunskap kring hästens utfodring bör söka hjälp från till exempel en foderrådgivare.
En häst som går ute på bete söker föda 16-18 timmar per dygn men för hästar på stall är det inte möjligt att erbjuda samma möjligheter att äta under så lång tid. Däremot bör man sträva efter att tiden mellan sista fodringen på kvällen och den första på morgonen inte blir för många timmar. Ett alternativ kan vara att montera en behållare i varje box som vid förvald tidpunkt släpper ner grovfodergivan till hästen.
Alla hästar ska ha tillgång till vatten av god kvalitet, lika bra som dricksvatten till människor. Om det finns en automatisk vattenkopp i boxen är det viktigt att den ger tillräcklig mängd vatten för att stilla hästens törst. Vissa hästar föredrar att dricka ur hink eller ett kar. En fördel med hink är att hästägaren eller skötaren då ser ungefär hur mycket vatten som förbrukas, vilket inte kan mätas lika lätt med en vattenkopp.
Enligt djurskyddslagen ska en häst erbjudas vatten minst två gånger per dygn men det är förstås en fördel om hästen kan dricka oftare. En häst på cirka 500 kg behöver dricka minst 25 liter vatten per dygn. För snål tillgång på vatten kan leda till hälsoproblem, bland annat kolik. Även utomhus i hagen bör hästen kunna dricka sig otörstig såväl under sommaren som under vinterhalvåret.
För stallbyggnader där hästar hålls, finns det många regler att hålla reda på; bland annat takhöjd och boxstorlek i förhållande till hästens mankhöjd, stallgångens bredd, med mera. Exakt vilka mått som gäller finns presenterade på Jordbruksverkets hemsida som uppdateras så snart något ändras.
Oavsett om hästen hålls på stall eller i någon form av lösdrift, ska den ha tillgång till torra och rena ytor att ligga på. Oftast handlar det om att se till att det finns tillräckligt mycket strö i box eller ligghall. Ströets uppgifter är att suga upp urin, isolera mot kyla från betongunderlag under den kalla årstiden och erbjuda en bekväm viloplats för hästen.
I stallet där Annas häst Magnolia bor finns det bara boxar. De flesta hästägarna väljer att ha halm som strömaterial i boxarna medan några har valt att ställa sina hästar på torv eller halmpellets. Anna tycker att halmen är bättre för hennes häst. Det finns alltid något att tugga på när grovfodergivan är slut och det ser ombonat ut i boxen när den är mockad och ströad. Nackdelen är att det blir mycket gödsel som varje dag ska mockas ut samt att det kan vara svårt att hitta halm som inte dammar.
Det finns olika typer av strö att välja mellan, till exempel kutterspån, halm, torv, rivet tidningspapper och halm- eller spånpellets. Halm fungerar inte bara som strö utan även som sysselsättningsfoder. All halm ska vara av god hygienisk kvalitet och inte vara dammig. Dammig halm är skadlig för såväl hästar som människor.
En häst som står på stall producerar 8-10 ton gödsel per år. Det blir med andra ord stora mängder gödsel som dagligen ska tas om hand. Mängden gödsel beror bland annat på hur mycket foder som ges och vilket strö hästen hålls på. Halm är det strömedel som ger störst mängd gödsel.
Varje stall bör ha en plan för hur gödseln kan tas om hand. Istället för att se mängden gödsel som ett problem kan man betrakta den som en resurs då det finns värdefull näring, bland annat fosfor, i hästens bajs och urin som bör tas tillvara. Det mest klimatsmarta alternativet är att den jordbrukare som producerat och levererat grovfoder och eventuellt även halm till stallet också tar tillbaka gödseln för att sprida på sin åkermark. På det sättet återförs näringen till marken igen.
För stallar i tätortsnära miljö är det inte möjligt att förvara stora mängder gödsel under längre tid på grund av lukt och förekomst av bland annat flugor vilket kan störa boende i närheten. Tätortsnära stallar använder i regel containrar för tillfällig förvaring.
Om stallet däremot ligger mer lantligt kan man förvara gödsel under längre tid tills den kan tas om hand av lokal lantbrukare. Gödsel bör inte förvaras permanent direkt på marken, en gjuten platta för gödsel är bästa alternativet. Om det finns åkermark i anslutning till stallet kan den användas för tillfällig förvaring, så kallad stuka, innan gödseln återbrukas till marken.
Text och foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige,
Källa: Jordbruksverket , Att bygga häststall – en idéhandbok av Michael Ventorp & Per Michaneck, granskad av Cecilia Müller, universitetslektor på institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU
