Grovfoder viktigaste födan för hästen

Veronica fortsätter genom stallet för att ge resten av hästarna deras grovfoder. Hon har inte jobbat så länge på ridskolan, hon gör praktik, och känner sig nyfiken på hur det här med hästfoder egentligen fungerar. Behöver olika hästar en viss typ av foder, och olika mycket? Veronica vill lära sig mer om hästens foder. Hon har förstått att det har stor betydelse för hur hästen mår och presterar. Tidigare trodde hon att alla hästar behöver både kraftfoder och grovfoder. Hennes kompisar som har egna hästar brukar ge både havre och flera müsliblandningar vid sidan om grovfodret. Men här på ridskolan är det nästan enbart hösilage eller hö som hästarna får, trots att de arbetar mycket mer än många privathästar. Den som har ansvar för utfodringen gör en uträkning för varje häst och ponny. Hur mycket de behöver äta beror på vad grovfodret innehåller.

FAKTA

För många hästägare är det svårt att sätta sig in i vad en häst behöver äta för att må bra och kunna prestera. Man måste förstå skillnaden mellan olika fodermedel och även ta hänsyn till den häst eller ponny man har, och vad den behöver utifrån kroppsvikt och det arbete den utför. Hästar har anpassats till att leva på gräs under miljoner år. De mår därför bäst när de utfodras med gräsbaserade foder som hö, hösilage, ensilage eller gräset i beteshagen. Sådana foder kallas vallfoder eller grovfoder. En häst som under sommaren går på bete äter gärna mellan 14-18 timmar per dygn. Viljan att söka efter föda är ett starkt och medfött behov hos hästar och ponnyer.

Hästar är skapta för att äta gräs, helst många timmar per dygn.

Hästar som hålls på stall har ofta inte möjlighet att äta gräsbaserat foder under lika många timmar på dygnet som en häst på bete. Det är därför viktigt att hästar på stall utfodras så många gånger som möjligt över dygnet. Om hästen går i gräshage under dagen och har tillgång på halm i boxen är utfodring vid 3-4 tillfällen, räknat från tidig morgon till sen kväll, en rimlig lösning. Hästar som hålls i hagar utan gräs och i stallet står på spån, torv eller pellets, bör utfodras 4-6 gånger över dygnet.

Forskning om foder har visat att hästar behöver äta en viss mängd grovfoder för att de ska må bra och få en väl fungerande mag-och tarmfunktion. Hur stor mängd foder beror på vilket grovfoder som ges och vad hästen väger. Det kan vara riskabelt för hästens hälsa att ge mindre än den minsta rekommenderade mängden. Det kan även vara farligt att ge hästen för mycket foder. Man brukar prata om hästens underhållsbehov av olika näringsämnen. För att få besked om grovfodrets näringsvärde behövs en analys från varje skördat parti. Analysen ger besked om värden för protein, energi, mineraler och vattenhalten i fodret.

Om du saknar kunskap om foder – sök hjälp

Du som ska köpa din första häst eller ponny behöver lära dig vad som är rätt foder för just din häst. Det är ett knepigt område att sätta sig in i, och tyvärr kan det bli väldigt fel och till och med farligt för någon häst eller ponny om den ges fel sorters foder, särskilt kraftfoder. Att “fodra med ögat” rekommenderas inte. Det lönar sig att ta hjälp från en foderrådgivare eller annan kunnig person.

Det är skillnad mellan de olika grovfoder som hästar äter. Hö kallas det grovfoder som är torrast. Ett väl torkat hö innehåller 16 procent vatten och 84 procent torr grönmassa, vilket gör det möjligt att lagra fodret under vinterperioden utan att det förstörs. Hösilage och ensilage är grovfoder som innehåller större mängd vatten (ensilaget har högst mängd) och har vid skörd förpackats i stora balar som virats in med många lager plast för att skapa en lufttät miljö.

Hästar har ett stort behov av grovfoder för att de ska må bra.

Grovfodret är alltså det absolut viktigaste fodret för alla hästar och ponnyer oavsett ras. Det finns även olika kraftfoder som kan ges till häst. Gemensamt för dem är att de innehåller mer fett, protein, socker eller stärkelse jämfört med grovfoder. Förr åt många hästar havre eller korn, särskilt de som arbetade tungt inom jordbruket eller i skogsbruket och som på kort tid behövde få i sig snabb energi. Idag säljs många olika blandningar av kraftfoder som innehåller flera fodermedel. Om kraftfoder ges till hästen måste det alltid göras tillsammans med en tillräckligt stor mängd grovfoder.

Hästar som överutfodras med kraftfoder, det vill säga får kraftfoder trots att de inte behöver det, blir därför feta och överviktiga, och riskerar att drabbas av olika typer av hälsoproblem. Det är välkänt att överutfodring med stärkelserika fodermedel innebär betydligt högre risk för kolik och magsår hos hästen.

Inplastat foder vanligt till häst

Många hästar utfodras numera med inplastat grovfoder, så kallat ensilage eller hösilage. Du har säkert sett dessa vita balar ute på fälten under sommaren. Det är ett foder som ute på fält pressas i stora balar (runda eller fyrkantiga) och direkt därefter förpackas med flera lager plast (minst 8 lager) vilket ger en syrefri miljö. I dessa balar sker så kallad ensilering, en process som medför att fodret inte förstörs av bakterier, jäst- eller mögelsvampar, så länge plasten kring balen inte öppnas.

Ju mer vatten som finns i grönmassan desto mer ensilering, då kallas fodret ensilage. Om grönmassan innehåller mindre mängd vatten vid pressning blir produkten torrare och det resulterar i lägre grad ensilering och mer lufttät lagring. Det fodret brukar kallas hösilage. Det är oftast hösilage som efterfrågas av hästägare då det väger mindre och är lättare att hantera vid utfodring.

För att producera inplastade balar av hästfoder krävs flera olika maskiner. Här en inplastare som dras av traktor.

Inplastat grovfoder (såväl ensilage som hösilage) håller i regel bra hygienisk kvalitet då det i princip är dammfritt och hästarna gärna äter av det. Nackdelen är att balarna oftast är stora, de väger 100-600 kg. Det innebär att det bör finnas minst 8-10 hästar, i stallet eller på lösdriften, för att fodret i varje bal ska hinna ätas upp inom 3-5 dagar. För att fodret i en inplastad bal ska hålla bra hygien under hela lagringsperioden får det inte bli några skador på plasten, till exempel hål eller revor.

Hösilagebal som öppnats för utfodring. I detta fall finns två mindre balar i samma plastpaket.

Så snart en inplastad bal öppnas och syret släpps in, påbörjas en nedbrytning av fodret. Det innebär att den hygieniska kvaliteten påverkas. Det beror på temperaturen utomhus hur länge fodret håller bra kvalitet för att kunna ges till hästarna. Ju varmare utomhustemperatur, desto fortare bryts fodret ner, det vill säga förstörs. Om balen har varit öppnad för många dagar vid plusgrader, vilket innebär cirka 5 dagar, kan alltså fodret bli otjänligt, och börja mögla. Det ska då inte ges som foder utan ska slängas.

Vid minustemperatur kan fodret däremot hålla för utfodring upp mot tio dagar. Det är en stor fördel om en öppnad ensilage- eller hösilagebal kan förvaras under tak när den öppnas. Då kan varken sol, regn eller snö försämra hållbarheten. För att lätt hantera stora inplastade balar med grovfoder bör det finnas en traktor med balgrip, vilket kanske inte en del mindre stall har tillgång till.

Hösilagebal med mögel på ytan. Detta foder ska inte ges till hästar.

Oavsett vilket grovfoder man väljer till sin häst så ska den hygieniska kvaliteten alltid prioriteras. Ett foder som är mögligt, och/eller dammigt ska till varje pris undvikas. Mögel syns ofta (men inte alltid) med blotta ögat om man tittar noga, men mögel kan också kännas igen på lukten. Foder och halm som är mögligt kan kännas annorlunda i sin struktur och vara ”ihopklistrat”. Ett sådant foder eller strö ska inte ges varken till hästar eller andra djurslag.

Viktigt hur torrt hö lagras efter skörd

För den som väljer att ge torrt hö som foder till sina hästar är det viktigt att vara noga vid lagringen av det inköpta eller egenproducerade partiet. När höet packas in för lagring ska det aldrig läggas direkt på ett betonggolv eller staplas mot en yttervägg. Du ska heller inte lägga en plastpresenning över hölagret, det ökar på fukten och kan orsaka mögel. Lägg istället trätrall underst om du staplar på ett golv och täck hölagret med flera lager halm vid sidorna och överst. På så sätt skyddas hölagret när det är fuktig utetemperatur, särskilt under senare delen av hösten.

Om du märker att det torra höet börjar mögla på ytan måste det översta lagret kasseras. Kanske måste till och med ännu ett lager nedåt slängas för att bli av med problemet. Tänk även på att det kan farligt för din egen hälsa när du hanterar ett dammigt och mögligt foder. Använd någon form av mask för näsa och mun.

Om du själv skördar hö på egen eller andras mark, är det viktigt att du är insatt i hur man gör i alla arbetsled. Det krävs mycket kunskap och erfarenhet för att producera ett hö som både är hygieniskt och näringsmässigt rätt. För att utföra själva arbetet krävs traktor och flera olika redskap, samt att det bör finnas en höfläkt för att kunna torka ner höet till lagringsduglig torrsubstans, vilket innebär minst 84 procent.

Hösilagebalar lastas in på en lada med hjälp av traktor med balgrip.

Även produktion av inplastat grovfoder kräver en stor maskinpark och flera traktorer. De som investerar i sådana arbetar ofta på entreprenad, det vill säga, de skördar, pressar och plastar till markägare som vill ha inplastat grovfoder. Vid produktion av inplastade balar är det viktigt att tiden mellan pressning och plastning är kort, max 1-2 timmar, för att det inte ska starta någon negativ process i den nypressade balen.

Detta mögliga grovfoder är inte lämpligt för utfodring av varken häst eller andra djurslag.

I ett stall, som till exempel på en ridskola, är det svårt att helt undvika damm i miljön. Såväl foder och strö som hästarna själva producerar stora mängder damm. Det är svårt för både människa och hästar att undvika kontakt med dessa dammpartiklar. Damm frigörs så snart man bär runt på grovfoder, mockar rent i boxarna, lägger in ren halm eller annat strö, när stallet sopas eller när hästarna borstas och ryktas. Det är viktigt att stallbyggnaden har någon typ av ventilation, men det är också viktigt att ha bra rutiner för att minska mängden föroreningar i luften. Ett exempel på det är att sopa stallet när alla hästarna är ute i hagen.

Sopa när hästarna är utsläppta så slipper de onödigt mycket damm. Den som sopar kan även använda ansiktsmask för att hindra föroreningar.

Hö eller halm som förvaras i stallmiljö kan ibland under lagring bli väldigt dammigt. Dammet innehåller ofta mögelsporer, vilka kan orsaka kroniska luftvägssjukdomar hos både hästar och människor. Ibland kallas hästar med kroniska luftvägssjukdomar för ”dammallergiker”. De är egentligen inte allergiska mot damm generellt, utan reagerar oftast på mögelsporer, som utgör en del av dammet i foder, strö och stallmiljö. Sådana sjukdomar kan bli kroniska om hästen upprepade gånger utsätts för dammiga miljöer. Det är viktigt att förebygga dessa sjukdomar då de har negativ inverkan på både hästens välfärd och prestationsförmåga. För att ställa diagnos om eventuell sjukdom i hästens luftrör måste veterinär anlitas.

Text: Cecilia Müller, forskare inom hästfoder vid SLU
Foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige