Viktigt att veta fodrets innehåll
Kajsa tycker att hästarna som går i lösdrift äter ganska mycket jämfört med när hon hade dem på stall. Eftersom de har tillgång till grovfoder under hela dygnet är det nog vissa som äter i mesta laget i förhållande till det arbete de gör. Kanske är det dags att investera i en datastyrd foderautomat för att reglera mängden? Numera har Kajsa slutat att producera eget grovfoder och när hon köper in nytt är hon noga med att fråga efter analys på näringsvärdet av fodret. Det får inte vara för mycket energi i fodret för att passa de hästar hon har.
FAKTA
Utfodring i lösdrift med fri tillgång på grovfoder ställer lika stora krav på provtagning och analys av fodrets näringsinnehåll som vid individuell utfodring. Det är till och med ännu viktigare att känna till grovfodrets näringsinnehåll och balans mellan smältbart råprotein och energi samt mellan kalcium (ett mineralämne) och fosfor (ett grundämne) för att vara säker på att hästen får sitt näringsbehov täckt.
Eftersom man i de flesta fall inte vet hur mycket grovfoder hästen äter, får man gå efter hästens hull. Om hästen är i lagom hull (varken tjock eller smal) vet man att den får i sig tillräckligt mycket energi. Om grovfodret är balanserat när det gäller protein- och energiinnehållet vet man då också att hästen får i sig tillräckligt mycket protein. Hästens hull och energiintag står i nära relation med varandra och därför kan man via bedömning av hullet avgöra om energiintaget är lagom. Om hästen är för mager får den i sig för lite energi, och är den för fet får den i sig för mycket energi.
Man kan däremot inte se på hästen om den får tillräckligt mycket protein, mineralämnen eller vitaminer, i alla fall inte förrän det är för sent och hästen uppvisar bristsymptom.
Om en flock hästar som hålls på lösdrift är väldigt olika när det gäller ålder, ras och användningsområde samt har väldigt olika näringsbehov kan det vara svårt att låta dem ha fri tillgång på grovfoder. Några av dem kommer att äta lagom mycket, några för lite och några för mycket. Det blir enklast om de hästar som skall utfodras tillsammans har ungefär samma närings- och energibehov. Det innebär konkret att växande unghästar (1-3 år) inte bör hållas tillsammans med äldre hästar. Det kan också innebära att hästar av olika ras och med olika behov inte bör hållas i samma lösdrift om de har fri tillgång till grovfoder.
För den som vill ha en blandad åldersgrupp och olika hästraser i sin lösdrift är det därför lämpligt att installera ett datastyrt system för utfodring. Man har då särskilda foderautomater som ställs in beroende på hur låg ättid varje häst skall ha över dygnet. På så sätt kan man reglera hur mycket grovfoder samt mineral- och eventuellt kraftfoder hästen tillåts äta.
Hästen har en liten transponder inflätad i manen eller i en halsrem som identifiering i foderautomaten. Dessa inhysningssystem brukar kallas aktiv grupphästhållning och används än så länge i mindre skala då de kräver stora investeringar vad gäller byggnader och tillhörande teknik.
För att utfodring i lösdrift med fri tillgång på grovfoder skall fungera bra behöver man ha någon typ av anordning som avgränsar hästarna från fodret, till exempel en foderhäck av något slag. Annars är risken stor att hästarna drar ut det utställda fodret och trampar ned det i marken och sedan använder det för att ligga i, kissa i och avge träck i.
I sådana system blir fodersvinnet betydande och stora hygienrisker kan uppstå. Det nedtrampade fodret blir snabbt dåligt och särskilt i lite större hästflockar händer det att de ranglägsta hästarna får nöja sig med det foder som blir över när de ranghögre ätit det foder de vill ha.
Risken är då stor att de ranglägre hästarna äter av det foder som blivit nedtrampat, med risk för kolik, diarré, fång och förgiftningar som följd. Om man ställer ut hela inplastade balar är det viktigt att ta bort både plast och nät eller balband för att undvika risken att hästarna fastnar.
När hästar utfodras i flock är det alltså viktigt att ha rena utfodringsplatser, och tillräckligt många sådana så att alla hästar får äta samtidigt. Om hagen är tillräckligt stor kan det vara en god idé att regelbundet flytta foderhäcken/foderhäckarna för att inte marken ska belastas alltför mycket på en enda plats. Ett alternativ är också att hårdgöra markytan kring foderhäcken. Hur detta görs på bästa sätt beror på vilken typ av mark hästarna hålls på och hur många hästar som ska äta från foderhäcken. Det räcker inte med att köra ut ett lass med grus i en lerig hage, det trampas ner illa kvickt av hästarna.
Text: Cecilia Müller, universitetslektor på institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU
Foto: Carin Wrange, redaktör för HästSverige
