Hästens lösdrift behöver planeras
Kajsa spanar ut över flocken med islandshästar i lösdriften. Två av dem står vid vattenkoppen nära grinden, några går och pillar i marken där hästarna tidigare idag fick halm att tugga på. Oftast hittar de något att sysselsätta sig med. Kajsa känner sig glad och nöjd med att kunna hålla sina hästar på ett sätt som gör att de får röra sig och leva ett liv i flock. Hon känner att de får leva så naturligt som möjligt. Men det kräver ändå kunskap och planering för att allt ska fungera.
FAKTA
Att hålla hästar i box eller spilta har varit vanligt under lång tid. När hästen var en viktig kraft inom jordbruket och i skogen, var det praktiskt att ha den nära tillhands på gården. Samma förhållanden var det för militärens hästar som ofta hölls på stora anläggningar med stort antal hästar.
Då många av dagens hästar inte sysselsätts på samma sätt som förr, så är lösdrift eller en aktiv grupphästhållning ett bättre alternativ än att hålla hästar i box och gå ute i hage några timmar per dag. Bland fördelarna med lösdrift/aktiv grupphästhållning är att hästen har möjlighet att röra sig när och hur mycket den vill över dygnet. Den får också äta oftare och leva i flock med andra hästar. Det är med andra ord ett mer naturligt sätt för hästen att leva, då den kan tillfredsställa flera av sina grundläggande behov. Bland nackdelarna finns att vissa hästar, av olika anledningar, inte passar i ett lösdriftssystem.
Vad är då skillnaden mellan en lösdrift och en aktiv grupphästhållning? I den senare varianten finns byggda bås med datorstyrda automater som serverar hästen eller ponnyn en viss mängd grovfoder eller kraftfoder beroende på individ. Varje häst har en transponder runt halsen eller inflätat i manen som är programmerad via en dator hur mycket just den hästen får äta över dygnet. Givorna är små men serveras ofta, vilket är positivt för hästarna. I en lösdrift utan foderautomater kan man antingen låta hästarna äta hur mycket grovfoder de vill eller lägga ut grovfoder flera gånger per dygn. Oavsett om det är en lösdrift eller aktiv grupphästhållning ska hästarna också erbjudas en väl fungerande ligghall i tillräcklig storlek för att kunna söka skydd. Det är endast på sommarbetet som hästar kan hållas ute dygnet runt utan ligghall. Tillgång på vatten behövs förstås för alla typer av hästhållning.
Oavsett vilken hästras man har eller i vilket system hästen hålls, skall den ha daglig tillsyn enligt vår djurskyddslag. Att hålla hästar i lösdrift eller i aktiv grupphästhållning ställer lika stora krav på skötsel och omsorg som vid annan hästhållning.
Den som vill anlägga en lösdrift/aktiv grupphästhållning måste först hitta lämplig mark för ändamålet. Det bör gärna finnas såväl öppen mark som skogsmark och helst ska marken tåla mycket regn för att inte trampas sönder. Själva ligghallen bör placeras på en torr och gärna upphöjd plats i rätt väderstreck. Ingången bör placeras i sydost – sydvästlig riktning. Om ligghallen upplevs som trivsam och säker för hästarna nyttjar de den gärna även som skydd vid nederbörd, vind eller stark sol. Ligghallen bör ha en torr och ren yta där hästarna gärna vill lägga sig och vila. Om möjligt bör man använda halm som strö men även andra strömedel kan fungera. Om markytan är begränsad och marken inte tål mycket regn kan man behöva hårdgöra ytorna där hästarna vistas.
Det finns angivet i djurskyddsbestämmelserna hur stor en ligghall ska vara i förhållande till antal hästar. En stor häst (från ca 1.60 m) ska ha minst 7,2 kvadratmeter till sitt förfogande i ligghallen. Men dessa mått är minsta tillåtna yta. Rekommendationen från bland annat forskare, är att bygga större, upp mot tre gånger större. Det behövs framför allt om det ska gå äldre hästar i lösdriften och om gruppen är relativt stor.
Det är viktigt att ligghallen är så pass stor att hästar som är låga i rang inte känner sig hotade av andra, mer dominanta hästar. Öppningen in till ligghallen bör vara relativt bred, minst fyra meter. Om möjligt bör man också anlägga två öppningar för att göra det lättare för en hotad häst att komma undan. I en lösdrift/aktiv grupphästhållning bör det finnas flera ställen där hästarna kan dricka sitt vatten för att undvika konkurrens inom flocken.
I såväl lösdrift som en aktiv grupphästhållning bör man slussa in nya hästar på ett klokt sätt. En liten hage eller separat box i anslutning kan ge den nya hästen chans att i lugn och ro få bekanta sig med övriga hästar i flocken. Det måste finnas möjlighet för hästarna i flocken att ha noskontakt med den nya hästen för att kunna etablera kontakt.
Det ska även finnas en eller flera boxar i anslutning som kan användas som sjukbox om någon häst i flocken skadas eller blir sjuk. Hur många boxar som behövs beror på antalet hästar på anläggningen. En lösdriftsanläggning bör även ha utrymmen för skötsel av hästarna innan de ska ridas, köras eller hanteras på annat sätt. I detta utrymme kan även finnas plats för utrustning, sjukvårdsmaterial etc.
För den som arbetar i lösdriftssystem gäller det att vara vaksam på hästarnas beteende. Att leda ut och leda in hästar när de ska ridas eller hanteras kan innebära fara för både människa och häst om flocken inte är riktigt sams. En väl tilltagen sluss vid grinden/grindarna är ett sätt att lättare skilja en häst från flocken.
I ett lösdriftssystem kan det, jämfört med inhysning i ett stall med boxar, vara lite knepigare att veta hur mycket foder varje häst har ätit det senaste dygnet och om den har bajsat i normal mängd, eftersom man ju inte håller hästarna individuellt. Det gör att man får vara lite extra uppmärksam på att alla individer i flocken får komma fram för att äta och dricka, och att de har ett normalt beteende.
Ett förändrat beteende hos en häst kan vara ett tecken på att den inte mår bra. Det är med andra ord väldigt viktigt att dagligen observera hästarna oavsett om de har fri tillgång på grovfoder i lösdriften eller om de hålls i en aktiv grupphållning där hästarna får individuella fodergivor. Den person som dagligen, eller flera gånger per dag, ser hästarna brukar ganska snabbt upptäcka om något inte står rätt till. Förutom att ge akt på hur hästarna äter och dricker, bör man även dagligen känna igenom varje häst så den inte har några sår eller andra typer av skador. Att studera hästens träck är ett sätt att upptäcka eventuella problem med mag/tarm-systemet, men det är inte alltid så lätt att i en lösdrift studera varje häst för sig. Däremot kan du vid en visitering av hästen se och känna om den har eller har haft diarré (lös avföring) vilket brukar ge färsk eller intorkad avföring på bakbenen.
Att hålla hästen i en lösdrift innebär inte automatiskt att den får all den motion som behövs. Yngre, växande hästar, brukar i regel röra sig mer och även leka med sina hästkompisar, medan äldre individer oftast har ett lugnare beteende. För att hästen ska må bra, och inte bli alltför tjock bör den alltså arbetas flera gånger per vecka. Om hästen gärna äter mycket och har lätt för att gå upp i vikt är rekommendationen att den ska ridas, köras eller promeneras i princip varje dag för att undvika olika typer av sjukdomar. Hästar kan drabbas av insulinresistens och i förlängningen sjukdomen fång om de ges för stora mängder energirikt grovfoder i förhållande till det arbete de utför. Beroende på vilken typ av hästar som hålls i lösdriften bör man välja ett grovfoder som har lämpliga värden. En ponny eller häst som inte rids så ofta behöver inte grovfoder av samma näringskvalitet som en tävlande häst.
Text: Malin Connysson, forskare SLU, redigerad av Carin Wrange, redaktör HästSverige.
Foto: Carin Wrange
